PHILOSOPHY OF MINDS
Intuition vs instinkt: Utredningar genom rättsmedicinsk filosofi
Författare: Andreas Ekberg, 12.07. 2023
|
Intuition kan vi nog förstå som en sorts instinkt, men för förnuftssjälen, som en sorts lägre typ av insikt vars härledda (slutledda) slutsats härstammar ur våra (omedvetna eller åtminstone inte påtagligt direkt medvetna) undermedvetna tankar (undermedvetna eftersom vi ändå har viss medvetenhet om dem i formen av 'som något' varseblivna observationer och anlagda eller på ett eller annat sätt tillskansade kortare eller mindre härledningar och slutledningar, samt mer eller mindre greppade intryck men som kanske ännu inte blivit formulerade [väl] - det undermedvetna måste annars förstås även bestå av en sorts översättning av - det som tillkommer djursjälen och plantsjälen (plantsjälen skulle här till exempel tillskrivas kroppen som ett sorts naturväsen och deltyp av organism) - organismens primära och basala drifter översatta till styr- och drift information - en bios). Här torde också våra ännu icke formulerade 'tankar' - och därmed hos oss ännu icke för oss själva helt förstådda - befinna sig, i väntan på att bli begripna (alltså greppade, förstådda, så att vi 'ser' dem, åskådar, och även har givits - namngetts - en symbolisk formulering, så att vi så att säga börjat sätta 'ord' - eller proto-ord - på dem).
På samma sätt kan vi fundera kring det omedvetna. Detta måste rimligen röra sig om det som kan tänkas som allt det vårt normalfilter (normaliseringsfilter) utesluter från vår uppfattning och medvetna varseblivning. Åtminstone om vi här utgår - Descartianskt - från ett lokalt omedvetna. Det kan hända att det omedvetnas sanna horisont omfattar alla (allas) lokala omedvetna och mer. Jag tror att relationen mellan hur, å ena sidan, kroppen som basal och för den kroppsliga materiella världen primär del av organismen 'uppåt', och hur förnuftssjälens, å den andra, också via en sorts feedback 'nedåt' (inåt), påverkar, är en dynamisk relation - även om vi förstås, naturalistiskt, mycket väl kan tänka oss att det börjat från ett håll, kroppsligen, materiellt sett, och mycket primitivt, först, så blir den sedermera mer dynamisk (det vill säga från bägge håll) allteftersom. Allteftersom medvetandet får frodas och blomstra, och växa, så ökar takten på graden av inflytande. 
Det omedvetna, för oss, tycks alltså, allteftersom, bli mer och mer utpräglat, precis som innehållet i normaliseringsfiltret å sin sida - men är icke statiskt, ty tron på statiskhet hos människan, särskilt sinnet och sinnelaget, gör henne inte rättvisa. Detta kan alltid utvecklas, och det om något borde vi förstå som en av människans naturliga beskaffenheter - det som tillkommer människan i kraft av att vara just människa. Vi kan bli hur inskränkta vi vill eller tillika öppensinnade, och oavsett vilket så kan vi alltid utvecklas, och då måste man alltid med nödvändighet bli mer vidsinnig och därmed öppensinnad (bidrar till tolerans, i viss mån).
Vi skulle kunna tänka på detta som ett utvidgande och en fördjupning - en uppgradering - av vårt normalfilter (normaliseringsfilter). Kanske kan vi tänka så att vi börjar med ett normalfilter som sedan övergår till att vara ett normaliseringsfilter när den sociala och psykosociala sidan fått ökat inflytande och påverkan för att medvetandet, i sin tur, har fått mogna lite. Med denna mognad följer ett ökat bidrag i påverkan nedåt och inåt. Men främst i hur våra intuitioner förstår och tolkar våra instinkter. Normaliseringsfiltret kan öppnas upp, vidgas, fördjupas och bli bättre på detaljer - det som är [och alltså uppfattas som vara] viktigt. Då växer vår värld, för att vi nu blivit lite mer medvetna om det omedvetna och kanske även vårt undermedvetna - att vi förstår våra begär, våra böjelser, vårt sätt att uppfatta, resonera och tänka - och börjar varsebli våra varseblivningar, och kanske även vad vi inte, momentant, varseblir. Normaliseringsfiltrets kvalité tycks även ha en stark korrelation till det mentala tillstånd - eller hjärntillstånd - som skulle motsvara det jag vill beskriva som ett operativt tillstånd, nämligen perspektivet av naiv realism (vilket jag även misstänker - rent av tror - är vårt naturliga typiska och spontana förhållningssätt till världen utanför oss). Det finns en värld utanför oss, oberoende av oss, och det jag varseblir är det som finns, varken mer eller mindre. Oftast förstått som otvivelaktigt förbundet med materialism. Ett ganska intressant perspektiv, som förstås återkommer på andra nivåer eller, om man vill se det så, som fördjupat - trots dess, tillsynes vid första anblick, primitivitet. |
