PHILOSOPHY OF MINDS

Botemedel mot adhd och autism.

Författare​: Andreas Ekberg, 01.06. 2023
Man tänker för snabbt. Som en bieffekt av detta kan det bli så att man även tänker för odisciplinerat. Alltså, man tänker för snabbt och odisciplinerat helt enkelt. 

Problemet med denna kombination är följande i flera steg: att snabbheten kan leda till snabba slutsatser som i sin tur gör en lite lätt uttråkad så att man börjar dra iväg i annat i sin inre mentala värld medan man väntar på att den andre ska komma vidare. Tänk att tankarna drar runt som blixten (The Flash) så att allt runt omkring går som i ultrarapid. Det som nu kan hända är att man plötsligt tappar bollen i nuet och därmed greppet om konversationen med den andre för att man tappat sitt ankarfäste - det man hängde upp sin avfartstanke på - där tankarna började förgrena sig. Om tankeförloppet hunnit förgrena sig för långt och spretigt (random), så kan det bli så att man är så många steg ifrån ursprungstanken att den hunnit lösa upp sig, så att man bara kan se en bit, men inte hela vägen, bakåt. Därför är fästpunkter även viktigt i tanken.

Ett vanligt fel är bristen på superempirism och omdömeshantering. Åtminstone vad man bör göra är att notera det faktum att man sett något, för att det är viktigt - meningsfullt (vi ser mening). Om man dessutom noterar att någon annan talar om något liknande som är träffande, så bör man se det som en sorts konsensus, alltså styrkande evidens. Konsensus i sig är förstås ingen garanti - hela världen skulle tekniskt sett kunna hålla en viss åsikt för sann och ändå ha fel i sak - men enligt lagen om superempirism så måste det finnas mening i detta, frågan är bara vad, hur, på vilket sätt, i det faktum att vi sett något här, och därmed åtminstone alltså styrkande evidens för något. Sedan måste det underkastas djupare undersökning, t.ex. en sorts hypotetisk deduktiv uteslutningsmetod för att ytterligare raffinera åsikten mot en insikt.
Vad gäller omdömet kan vi tänka följande: för det första att skilja på ett rent sorts omdöme i åskådningen, genuint, ärligt, rent och obelastat, från ett tolkningsomdöme. Det brukar sägas att sinnena inte fäller några omdömen, utan förnuftet. Det rena består av det deterministiska omdömet byggt på vår spontana inre logiska mekanism, ett omdöme utifrån våra sanna kunskaper, medan tolkningsomdömet är belastat av våra kunskaper, brister och trosföreställningar och kan därmed vara missvisande. Det behöver ses som mer spekulativt så att vi kan ha en viss distans till det - vi kan ju tänka att "så skulle jag förmoda och vilja tro", men lämna dörren öppen för att vi kan ha fel; dvs inte fästa oss romantiskt vid detta omdöme. När folk blir frustrerade blir de det för att de känner sig förolämpade - deras stolthet kring sin rationalitet är förolämpad; i själva verket är det en missväxling mellan rationalitet och ideologi - egentligen har man kopplat samman en sorts tro på en ideologi med sin rationalitet här.

Kusken har bytt plats med vagnshästarna.